En liten men god och riktigt stark espresso. Uppiggande för både sinne och smaklökar. En vanlig kaffe är alltid en espresso i italien. Vill man ha en större kopp kaffe får man be om Café Americano. Till frukost vill jag gärna ha en stor kopp kaffe så då brukade jag beställa just en Café Americano. Ibland kom de in med en stor kopp och ibland kom de in med en espresso och till detta en liten kanna med hett vatten så att man fick späda precis så mycket man önskade.
Den italienska maten går ju inte låta bli att älska. Vem gillar inte italienskt. Även det enklaste smakar så oftantligt gott. En enkel pasta pomodoro med bara tomat och basilika och lite riven parmesan smakar helt annorlunda här nere än då man försöker göra samma rätt hemma. Kanske för att råvarorna är färskare och tomaterna fått mogna sakta och fint i solen.
I Piedmonte regionen i norra italien där vi gjorde ett stop på ett par dagar på vägen tillbaka mot Basel så bodde vi på ett fantastiskt Bed and Breakfast. Här var det betydligt än bara breakfast som det bjöds på. Vi råkade hamna på en Michelin krog. Inte fy skamm på något sätt. För att dessutom vara en Michelin krog var det dessutom väldigt prisvärt.
Ovan här ser ni förrätten även om det ser ut att vara efterrätten. Det som ser ut som en jordgubbe är en tomat. Macroner som inte är söta utan med ostkräm istället. Mycket som kittlade smaklökarna och här rådde ingen som helst brist på kreativitet.
Som alltid på Michelin resturanger så kommer det in en radda med extra smårätter mellan de riktiga rättera som man har beställt. Små presentationer på fantastifulla komponerade smårätter som dessa ovan. Minst lika vackra för ögat som goda för gommen.
Beställde en Pasta-Fagolli som är en rätt bestående av pasta med vita bönor toppad med lite skaldjur. Så enkelt i sig men så ljuvligt gott.
Huvudrätten jag beställde var något så crazy som stora räkor kryddade med vaniljkorn serverad på en bädd av rotfrukter med en blåbärskompott till. Låter galet att kombinera dessa smaker men det blev oerhört lyckat tillsammans. Inget jag hade kommit på att laga till hemma. Just detta är ju en av aspekterna som är en stor behållning och tjusning då man går ut och äter på en Michelin krog. Man bjuds på smaker och kombinationer man aldrig förväntar sig. Man undrar, gissar, frågar och analyserar.
Utanför på gården hade kocken sina kryddodlingar. Det var spännande att se vad han hade på G här. Förutom örter så hade han olika ätbara blommor som användes som dekoration. Vackra stora zuccinis som också blommade vackert.
Grisini pinnar. Glöm de där torra smaklösa varianterna som ställs ut på borden på Italienska resturanger runt om i världen. Det här var något helt annat. Färska fina, nybakade med massor av olika smaker att välja på. Just från dessa trakter i norra Italien kommer både Peston och Grisini från.
Vi köpte med oss både Pesto (Pesto Genovese) som kommer från Genua och massor med annat så som parmesan, pasta sorter som inte finns att hitta i vanliga butiker, biscotti, olivolja med mera. Vi stannade faktiskt till i en vanlig livsmedelsbutik och köpte med oss alla möjliga ätliga souvenirer. Bästa sovenirerna i mitt tycke och smak.
Det mesta ser ju så attans gott ut. Färsk focaccia. Gelatto, mmmmm!!! Drömmer mig bort ett ögonblick. Nästan tur att jag inte bor i Italien för då hade jag rullat fram tror jag.
Bara godsaker? Nej, det går faktiskt att ha otur och göra bottennapp. Många gånger är menyn enkom på italienska och det är inte alltid så lätt att veta vad som bjuds och finns. Gjorde faktiskt ett felval en kväll och valde något som heter Scalopine som inte alls var det jag förväntade mig. Dum som jag var trodde jag att det var någon slags fisk eller skaldjur då jag förmodligen tänkte på det engelska "scalopes". Det jag fick in var inte alls det jag förväntade mig. Så visst kan det bli fel och inte alltid himmelskt gott. Men för det mesta så njuter man till fullo.