Friday, April 5, 2013

Älskade Emil

Jag känner en stor sorg idag. En familjemedlem har gått bort. Vår älskade Emil vilar nu i frid. Han fick 12 fina underbara år. En mer älskad hund tror jag knappast finns eller funnits. Han fick ett otroligt gott liv. Jag tillägnar detta inlägg till honom. Han kommer alltid att leva vidare i våra minnen och sinnen. De fyrfota blir en del av familjen. Sorgen blir därför väldigt stor när de lämnar. Han har lämnat ett stort saknad efter sig.

 Han älskade vatten i alla dess former. Att bada, springa och rulla sig i vattenpölar var bland det bästa han viste.


 Världens finaste och snällaste. 

Nu har han funnit frid. Nu får han springa på gröna ängar och njuta förevigt. I hundhimmlen finns det säkert mycket god ost och korv att njuta av.

9 comments:

Mrs Clapper said...

:( Usch vad sorgligt, hunden är verkligen människans bästa vän... Kram

Suzesan said...

Jag beklagar. Åhhh vad sorgligt jag började nästan gråta och de sista raderna och bilden. Nästan som om det var en bild från hundhimmelen. Våran Lajka är där.

Oj så länge sen men hon blev arton år när pappa avslutade hennes liv för hon hade nog fått en hjärnblödning. Hon gick på snedden. Alltså inte rätt balans. När ens djurfamiljemedlemmar dör så är det så sorgligt precis som en människa. Tycker jag.

Kram
/Susanne

Taina said...

Åh vad tråkigt men som du säger så springer han nog på gröna ängar nu.

Stor kram!

Saltistjejen said...

Åh, Desiree!!! Jag blir så otroligt sorgsen av ditt inlägg. Att man verkligen älskar sina husdjur och att blir en del av familjen är något jag själv känner (fast vi har katter då). Men de är verkligen personligheter och blir som en del av familjen!! Jag förstår att du saknar och sörjer honom mycket.
Otroligt fint att du har alla minnen av honom ändå. och att han fått vara en del av er fina familj.
Många varma kramar!!!!

Desiree said...

Tack så mycket allihop. Allt ni säger värmer i hjärtat. Jag är också ledsen för mina föräldrars skull. Detta var deras "lilla barn". Tack så mycket för er omtänksamhet. Jag är säker på att Emil har det bra och springer lyckligt omkring på gröna ängar med maskrosor, badar varje dag och äter massor med korv och ost.
Kram!

Junitjej said...

Detta inlägg gjorde mig ledsen. Jag har själv hund och bävar för den dag jag inte har honom mer. Jag beklagar sorgen! Styrkekramar!

Charlie sa ... said...

Å, Desiree.

Jag börjar gråta när jag läser det här.

Det ligger så nära mig. Att förlora en älskad vovve, en familjemedlem...det gör så ont!

Vad fina bilder, vilken Emil! Nu lekar han med Scooby hoppas jag.

Varm kram<3

Anonymous said...

Hej, så tråkigt att höra. Jag blir också väldigt sorgsen. Han påminner så mycket om Tessan, en golden retriver vi hade när jag växte upp. Bada och rulla sig i vattenpölar, hög igenkänningsfaktor på det :-) Så fint inlägg och han har det bra nu.

Jag har läst ikapp här inne nu och vilka fina bilder och så mycket fantastiskt ni upplevt. Jag är så glad att jag har hittat din blogg!

Stor kram!!

Desiree said...

Junitjej, tack så mycket. Det blir väldigt sorgligt när ens fyrfota vän inte längre finns. Jag tror man sörjer nästan lika mycket som om en männsklig vän hade gått bort.

Lotta, tack så mycket vännen. Jag är säker på att han har det bra nu. Kan tänka mig att det är mycket lek och bus uppe i hundhimmlen.
Kram!

Christina, tack. Jag gillar din blogg jättemycket också ska du veta.
Kram!