Svindlande höjder

Nu har jag precis vinkat av mina föräldar på flygplatsen. Känns väldigt tomt. Vi har haft en underbar helg ihop och hunnit med en hel del olika utflykter. Det har varit jättekul att få visa dem lite av allt vackert som Schweiz har att erbjuda. I fredags så tog vi en tur runt om i Basel och jag visade dem stan medan C jobbade. I lördags fick vi uppleva dessa svindlande höjder och maffiga vyeer långt ovan marken. 

Vi åkte upp på Mt.Pilatus som ligger i centrala Schewiz lite drygt en timme från Basel. Upp på toppen tog man sig antigen med linbana eller med specialtåg. En äventyrlig färd med tåg upp längst med den branta sluttningen. Detta rankas som världens brantaste räls med mångas sträckor där rälsen tycktes gå rakt lodrätt upp för bergsväggen. En imponerande färd som tog ca 40 minuter innan man nådde toppen på ca 2000 meters höjd.

Medan vi köpte våra biljetter till tåget som skulle ta oss upp för berget fick vi njuta av något så exotiskt som dessa vackra toner spelade på Alphorn. Ett instrument som jag aldrig tidigare vare sig sett eller hört innan jag flyttade hit till Schweiz. Glad att mina föräldrar fick uppleva detta också.

Vyeerna längst med den branta vägen upp var minst sagt spektakulära. Passerade till exempel denna söta lilla alpstuga där vovvarna låg framför huset och rofyllt vilade. 

Allt eftersom man nådde högre höjder så blev det betydligt kyligare i luften. Passerade trädgränsen. Mycket vackert som blommade längst med sluttningarna. Lite svårt att fota genom tågfönstret. Hade så gärna velat stanna tåget flera gånger på vägen upp för att fota.

Kollade fascinerat på detta gäng som ägnade sig åt bergsklättring. Vårt lilla tåg passerade små grupper och par som valt att bestiga Mt.Pilatus på riktigt genom att vandra hela vägen upp till fots. En tuff vandring som tog ca 5 timmar där flera hundra höjdmeter skulle klaras av. Vi nöjde oss med fuskvarianten och satt bekvämt i vår kupé på det lilla röda tåget.

 Jag, pappa och mamma på toppen.Här uppe var det rätt kyligt och det behövdes både byxor och extra tröjor även om vi haft t-shirt och shorts på oss när vi klev ombord på tåget.

Tyvärr var sikten inget vidare upp på toppen när vi väl nådde den. Översta delen på Mt.Pilatus var insvept i ett stort tjockt moln. Vi hoppades på att det skulle lätta men det gjorde det tyvärr inte. Även om vi inte fick chansen att njuta av någon hänförande utsikt från toppen så var både färden upp och sedan ner en fantastisk njutning.

 Vi bestämde oss för att ta linbanan på vägen ner. Det var kul att prova båda vägarna och få nya spektakulära vyeer. Dimman lättade på vägen ner och dessa maffiga och mäktiga vyeer slog emot oss. Hade det varit lite mindre disigt i luften hade man också haft en klar utsikt över sjön. Även om sikten inte var perfekt denna dag så njöt vi ändå i fullo av utsikten och landskapet.

 På vägen ner började vi med att åka med en större kabin för att sedan byta till en sådan här mindre fyrkupés linbana. En njutningsfulls färd med imponerande vyeer som tog ca 30 minuter.

Grönskande åkrar, ängar, över grantoppar där man nästintill kunder sträcka ut handen och röra vid toppkvistarna, Luzern långt där nere vid foten av Viervaldsträttersee. Linbana med kabin är något jag är van att åka på vintern då man är ute och åker skidor men så annorlunda men minst lika spektakulärt då man får se vyeerna så här sommartid.

 Fortsatte sedan in till Luzerns vackra gammla stadskärna. Denna vackra träbro räknas som Europas äldsta träbro. 

 Så vackert med blomsterplanteringarna som pryder bron.

Tog en promenad längst med strandpromenaden. Stannade till för lite fika på ett trevligt ställe. Blickade upp mot Mt. Pilatus där molnet fortfarande var parkerat  kring toppen.

Luzern är en vacker stad. Inte så stor men vackert belägen vid sjön (Viervaldstättersee) med berg och snöklädda alptoppar som syns under en klar dag. 

Mina föräldrar har nu åkt hem. Skjutsade dem till flygplatsen imorse som sagt. Vi har haft fina och väldigt trevliga dagar ihop. Vi hoppas att de återkommer för fler besök här hos oss i Schweiz för det finns väldigt mycket kvar att se och göra. Det känns tomt nu när de åkt. Nu dröjer det ca 3 veckor innan vårt nästa besök kommer som är Calle´s syster med familj. Ska också bli jättekul.