Oväntad vinprovning i Gaillac

Under vår andra kväll satt vi på en resturang med en underbart vacker pergola av Wisteria eller blåregn. De slingrande grönskande grenarna hade bildat ett vackert tak. Tipset om denna resturangen hade vi fått på det lilla charmiga B&B som vi bodde på. 

Jag hade beställt in en fiskrätt som var väldigt god. C åt anka. I dessa södra trakter av franska pyrineerna är maten rustik och lantlig. Både hare och anka är vanliga på menyn. En typisk rätt är "Casoulette" en slags gryta med bönor, fläsk, korv och anka. Ganska stabbig mat och egentligen en vinterrätt. C provade Casouletten under vår första middag i Toulouse. Gott tyckte han men ganska mäktigt och stabbigt. 

Hur som haver så kom vi till frågan om dryck. Eftersom vi aldrig tidigare varit i dessa trakter av frankrike så tyckte jag att det skulle vara spännande att prova på någon av de lokala vinsorterna. Jag bad kyparen om att rekomendera ett lokalt vin till min rätt. Jag fick prova ett vitt vin från Gaillac som var otroligt gott och passade helt perfekt till min fiskrätt. C valde att prova ett rött vin från Gaillac.

Båda dessa viner föll oss verkligen i smaken med en gång. Vi bad att få in flaskan så att vi kunde kika närmre på vilken vingård det kom från. Kyparen gav oss även addressen och info om vingården. Namnet på vingårdens ägare var Sune och han hade även en email address med telia, hmmm. Vi insåg att han borde vara svensk. Man heter helt enkelt inte Sune i Frankrike.

Vi frågade kyparen och vingårdsägaren var svensk och det stämmde mycket riktigt. Vi berättade att vi var svenskar och då kom han tillbaka med info om vingården tryckt på svenska.

Vinet och vingårdens namn var Canto Perlic som alltså betyder rapphönans sång. Ganska häftigt sammanträffande att vi skulle få in ett vin från en vingård från trakten med svenska ägare.

Jag vaknade upp av det lätta smattrande ljudet av regndroppar. Doften av sommarregn slog in genom vårt öppna sovrumsfönster. En skön morgon där man kunde ta det lojt och långsamt.

Vi bestämde oss för att åka ner till den svenska vingården och hoppas på att få möta vingårdens ägare samt prova lite vin. Detta var enda förmiddagen på hela semestern som vi hade lite dåligt väder så det passade alldeles utmärkt med en inomhus aktivitet. 

Först var det ingen hemma då vi kom till vingården så vi tog en liten tur med bilen kring gårdens ägor och odlingar. När vi provade att ringa på någon kvart senare hade vi tur. Sune och Ursula tog emot oss. Hej sa vi och berättade hela historien om gårdagenskväll på resturangen.

Det hela blev toppen. Vi fick en privat guidad visning av vingården och fick höra om hur vinet tillverkades på svenska. Vi fick chansen att ställa så många frågor vi ville och kunde tala obehindrat på vårt modersmål.

Det är fantatiskt att träffa på människor som Sune och Ursula som tar chansen och risken för att uppfylla sina drömmar. De hade alltid drömt om att äga en vingård i Frankrike. De tog en tidigare pansion och satsade på sin dröm. Nu hade de drivit sin vingård i 16 år. Det hade varit tufft i flera år i början men de kände äntligen att de faktiskt rott sin dröm i hamn. Jag tycker som sagt att det är inspirarande att träffa människor som vågar satsa. Har man en stark livsdröm ska man försöka uppfylla den.

Har ni tänkt på att det nästan alltid finns en buske med rosor planterad framför några av raderna på en vingård? Vet ni varför? Även om rosor är vackra så är det inte huvudsyftet att piffa vinrankorna med lite färg utan för att man vill ha koll på eventuell ohyra som kan angripa vinrankorna. Om man får problem med ohyra går de tydligen på rosorna först och man har chans att upptäcka det hela innan de gett sig på vinrankorna.

 Men rosorna är vackra och de förgyller vinodlingarna.