Skidåkning i Alperna

Vad är det som är så underbart med skidåkning? I synnerhet i Alperna? Jag tycker det är något fantastiskt med att få vara ute hela dagen och få njuta av ett gudomligt vackert landskap som detta. Speciellt dagar då solen lyser och himmeln är knallblå och snön gnistrar i solskenet. Älskar att backarna är långa och många. Port du Solil som Champery tillhör är ett utav de största. Man tröttnar inte. Man behöver inte åka samma backe mer än en gång om man inte önskar. Backarna var breda och fina och det fanns alternativ för alla nivåer.

Det var coolt här att man ömsom åkte i Schweiz och ömsom i Frankrike. Man följde skyltarna mot Frankrike eller mot Schweiz.

En liten selfie i solskenet. Jag känner mig väldigt nöjd med skidsäsongen hittills för egen del. Jag har haft lite av en break through . Jag har lyckats övervinna några av de saker jag inte klarade förra året och känner att jag har utvecklats och blivit en bättre skidåkare. Mitt självförtroende är större och det känns roligare. Jag råkade ut för några situationer här i helgen som jag bara var tvungen att fixa för att det inte fanns andra alternativ bland annat en röd puckelpist som jag var illa tvungen att ta mig ner för. Jag känner mig stolt för att jag också fixade några brantare backar som jag vet jag inte hade gjort förra året. Även C säger att han märker stor skillnad på min utveckling från tidigare år. Det är väl så med skidåkning som med mycket annat i livet att det gäller att öva, öva och öva för att bli bättre.

Vissa av liftarna är bedårande vackra som denna. Här satt vi i solskenet och passerade små porlande bäckar.För det mesta är det en skön och vacker vilopaus att åka lift. De allra flesta liftar är stolsliftar där man sitter 4 till 8 personer på rad. 

Denna helg fick jag dock en riktigt skräckupplevelse i en av stolsliftarna. Jag har en liten ryggsäck som jag brukar ha när jag åker skidor och den tar jag av mig i liften för att kunna sitta bekvämt. Jag satt i godan ro och njöt av landskapet och när jag kommer upp till toppen märker jag att min ryggsäck inte är kvar! Den har glidit ner och ut mellan springan i ryggstödet och ner på marken. Liftarna är ganska långa och jag har ingen aning om vart jag tappat den. Jag fick panik. Jag hade nämligen ALLT i ryggan, kamera, plånbok, allt viktigt. Som tur var hade paret som satt i liften bakom sett när jag tappade ryggsäcken och kunde tala om att den glidit av mellan pelare 18 och 19. C som är duktig på off-pist och lössnö kunde åka och hämta den. Pust! Jag fick mig en läxa att alltid alltid hålla fast i ryggan från och med då.

I söndags hade vi riktigt vårväder i backen med sol och hela 14 plusgrader. Det blev ganska varmt emellanåt. Men så himla härligt att sitta så här i solen och njuta av en fika och senare en lunch.

Det fanns helt fantastiska små lunch ställen här i Franska delarna. Riktigt god och vällagad mat. Det här stället tyckte jag var ganska finurligt som hade en kamin som både värmde upp restaurangen och där man kunde hänga upp sina hjälmar och vantar ovanför kaminen så att de var varma och torra när man hade avslutat lunchen.

Till skidåkning hör naturligtvis lite Afterski. Vi hittade något litet hak i vår by i Champery där de hade livemusik. Denna härligt goda lilla källke med smått och gott i form av olika små tapas ingick.

Vädermässigt hade vi underbart väder i söndags medan lördagen inte var något vidare. Det var någorlunda ok på förmiddagen men på lördag eftermiddag började det snöa så pass och blåsa att man inte längre hade någon som helst sikt. Det är inte lätt att åka skidor på känsla när man inte ser vart och hur backen lutar alls. Vi avslutade lite tidigare och tog oss ner och njöt av afterski istället.