Varje gång jag passerar förbi Marktplatz vid rådhuset i stan så imponeras jag av av alla dessa ostar och alla dessa jätteostar. Kolla in Parmesanbjässarna till höger. Helt otroliga!
Lite pirrigt och lite tvekan känner man trots allt då man ska iväg på något där man inte känner någon alls. Man får komma över detta med att vara blyg för det funkar inte. Det är en dröm för många att flytta till ett nytt ställe och börja om på ett nytt och fräscht blad i livet. Nystart. Det är jättespännande och kul men också krävande på sitt sätt. Det gäller att pusha sig själv för att komma ut och knyta nya kontakter. I mitt fall blir det ännu mer påtagligt då jag inte har några arbetskamrater utan jag får bygga mitt kontaktnät från scratch. Men jag känner ändå en glädje och stolthet för jag känner att det funkar. Lärdommen från våran första utlandsvistelse i Alabama har hjälpt mig massor. Jag försöker göra det jag borde gjort betydligt mer av där.
Just nu är jag medlemm i tre olika klubbar; Svenska klubben, Amerikanska klubben och sedan en internationell klubb som heter Internations som finns överallt i världen. Alla ordnar de olika aktiviteter regelbundet och man får chansen att träffa nya människor. Det är inte bara viktigt att få sociala kontakter utan för mig även att få knyta kontakter eftersom många jag träffar på det här sättet jobbar för någon av de stora läkemedelsbolagen här. Någon som känner någon som känner till någon som söker folk är alltid bra.
Ikväll är det dags för min andra tjejmingelkväll med Svenskgänget. De träffas en gång i månaden på Vapiano resturanen i Basel. Jag ser fram emot kvällen.
Imorgon får vi också vårt första besök. Calles föräldrar kommer och hälsar på oss. Fredag sticker vi iväg till Interlaken och Grundelwald och åker skidor där över helgen. Ska bli jättekul!
12 comments:
Åh jag skulle kunna diskutera internationella klubbar och hur det är att hitta vänner i ett nytt land, eller inte hitta!, hur länge som helst...
Eastcoastmom, jag skulle gärna höra mer om detta ämne. Få input från andra som dig. Hur du upplever det? Vad har varit bra? Vad har varit mindre bra? Tips att tänka på osv?
Skulle vara jättekul om du ville skriva ett inlägg om detta på din blogg.
Jag skulle gärna höra från er andra om ni har erfarnheter av olika interntionella klubbar och den här typen av verksamhet. All input är välkommen.
VAD fint att du är så aktiv med klubbar och annat, både svenneklubb, amrisklubb och internationella klubben.
TOPPEN!!
Tror säkert du kan träffa vänner för livet i samtliga klubbar.
ROLIGT!!
ja, åren i Bama har nog lärt dig mkt mer än du tror på samtliga plan.
Jag gick aldrig med i ngn klubb då jag kom till USA. Jag träffade mina svenskor via olika slumpar. En träffade jag på Target, en annan på en stor svennefik, sen träffade jag en kpmpis via en svenskakurs Peter tog, min kompis amrisman tog samma svenskakurs.
Tror att klubbar är jättebra. Du är på SÅ god väg, Desiree...
HAHA, ostar är ABSOLUT större i Schweiz!!
Kramar!!
Annika, jag är evigt tacksam att det finns så mycket olika klubbar och utbud av olika aktivteter på det här sättet att gå med i. Det underlättar MASSOR. Det kändes som det inte alls fanns lika mycket sådant här i Alabama men å andra sidan letade jag inte så värst. Det fanns ingen etablerad svennegrupp utan vi träffade en del av en slump och blev sedan en liten men sammansvetsad krets som hade väldigt trevlig ihop. I vårt fall kom vi också till ett ställe där vi inte känner någon alls. Jag tror det underlättar lite kanske i ditt fall där Peter hade både familj och vänner sedan tidigare där man kan haka på till en början. Men som sagt so far so good och jag är så glad över alla jag redan träffat. Det gör en enorm skillnad i att faktiskt ha fått knyta lite kontakter och känna några som man tycker om att umgås med efter så här pass kort tid redan.
Kramar!
Jag tycker du är så jätteduktig som verkligen bestämt dig för att ta för dig, som pushar dig själv och anstränger dig. Jag tror det märks och syns, man utstrålar nånting positivt när man är på gång som du är nu, att man är öppen och mottaglig. Och det i sin tur gör man får respons också, du har ju fått otroligt mycket kontakter och nätverk redan nu. Jag tror det handlar mycket om inställning, du går in med rätt inställning, anstränger dig och pushar dig själv. Det kanske du inte gjorde på samma sätt i Alabama, även om du gått på diverse aktiviteter (hittat dessa) så hade du kanske ändå inte haft samma inställning som du har nu, och då tror jag det blir svårt ändå (oavsett hur mycket man springer på, om man liksom inte är öppen och mottaglig).
Som sagt, hatten av för dig. Jag är stolt över dig :)
Fortsätt så här och det kommer dessutom leda till jobb framöver, det är jag säkert på.
Du håller verkligen snabbt på att etablera dig i stan på alla sätt och vis.
För mig tog det många år egentligen att vakna upp här och börja anstränga mig på riktigt. Visst, det fanns en massa "hinder" som att jag inte jobbade osv osv osv men samtidigt har jag ju insett att jag aldrig egentligen försökte, inte seriöst ansträngde mig heller. När man väl bestämmer sig för att göra det, då är det ju som att saker och ting egentligen sker rätt enkelt, som att det inte är särskilt svårt trots allt (men därmed inte sagt man inte måste pusha sig, komma ut, ingen kommer ju och ringer på ens dörr) så jag är övertygad om att mycket handlar om vad man går ut med för inställning och attityd.
Kul med stundande besök också, skidning står på programmet skrev du. Kommer du också skida eller blir det mest de andra?
Många kramar!
Pratade just det om det med några kompisar idag, att det är relativt lätt att hitta vänner när man kommer till en ny stad o träffar andra ex-pats. Det jobbiga är ju att de flesta bara är på samma ställe i några år innan de flyttar vidare, så det är svårt att få några djupare vänskapsrelationer, men å andra sidan är man ju då mer öppen för bekantskaper!
Den där parmesanosten... mmmm!
Wow vilka ostar. Imponerande!
Den där kniven var otrolig. Vem behöver en sådan? Man kan undra.
Tänk så roligt att ni har så många klubbar. Det har jag alltid saknat där jag bott i USA.
Du är så duktig tycker jag som "tar dig i kragen" och går på olika möten och träffar. Som du säger, man får lägga blyghet åt sidan och pusha sig själv. Tror absolut att det kommer att ge resultat t ex i form av ett arbete. Att bygga ett kontaktnät är viktigt. Kram till dig!!
Låter härligt. Bra tänkt. Sant att lägga blyghet åt sidan för att få nya möte är ju A och O. Detär ju alltid lite pirrigt att komma till nya ställen där man inte känner någon. Kämpa på. Så roligt att ni får besök. Hemifrån.
Ostarna är ju otroliga. Tänker på vad den stora skulle kosta. Här är ju- Grueyre- inte den ALLRA billigaste osten.
Är det knivarna från Schweiz. Hade ingen aning men en sån hade alla då förr. Ett måste. Den stora oj oj ett samlarvärde. De som gjort den måste ju ha haft roligt;)Här i stan är de envisa att inte umgås med annat än urinnevånarna så det är faktiskt helt hopplöst att få bra vänner här. Men sen så ända fram till 2008 så har jag inte kunnat umgås så mycket som jag jobbat. Med sent in på nätter och så. Hemma= sova eller umgås med barnen innan det är dags att jobba igen. Restaurangmänniskor de "har inga vänner " utom sina arbetskamrater.
SEN bor jag enligt dem helt fel. Jsg orkar inte krusa.
kram
/Susanne
Anne, tack så mycket vännen. Blir glad av dina ord. Men det är nog så att man måste pusha sig själv har jag insett. Jag var för lat, för blyg och för bekväm i Alabama. Jag tror jag väntade på att andra skulle komma fram eller inleda en träff men så är det ju sällan. Som du säger så kan man inte sitta hemma och vänta på att folk ska ringa på ens dörr utan man måste vara beredd att ta första steget. Jag tror också att jag var för kräsen i Alabama och nu inser jag att det var fel. Men som du också säger så är kanske det viktigaste att man har just ett öppet sinne.
Kram!
Marie, ja det är ju tyvärr så att expats flyttar runt eller flyttar hem. Fast tycker du att man måste känna någon väldigt länge för att det ska kunna bli något djupare? Jag tror man kan uppleva djupare och nära vänskap efter en kortare period också. Jag tror inte att det behöver ta många år nödvändigtvis för att uppnå detta om det finns andra faktorer som stämmer. Men det är självklart svårare att hitta sådan vänskap när man blir äldre tror jag.
Kram!
Anne-Marie, ja visst är det riktiga bjässe ostar! Har aldrig sett sådana stora innan. Jag tror också att det finns många goda skäl till att våga pusha sig själv och komma ut och träffa nya människor. Man lär sig massor och får många nya erfarenheter om inte annat.
Kramar!
Suzesan, jodå knivarna är berömda för just Schweiz. Det du tar upp visar ju att det inte är lätt heller även om man bor i sitt hemland. Förstår att de udda tiderna då man jobbar inom resturang branchen gör det svårt att få umgänge med andra. Men tycker det låter lamt av dem att skylla på att du bor fel. Det är inte lätt att komma till en ny ort även i sitt hemland och knyta nya kontakter. Många har redan en stor bekantskapskrets och kanske inte är så intresserade vilket är synd. Jag kan tycka det är en väldigt märklig attityd att känna att man inte får plats med någon ny vän.
Kram!
Mmmm men det är sant. Folk i stan som är urinnevånare de är aldrig där jag bor. Icke. Ett gammalt ingrott nåt sånt. Det första jag fick reda på när jag flyttade till stan. KOM IHÅG att det är viktigt vilken sida om Nissan man bor. HÄR släpper de inte in någon ny i kretsen. Ute på stan och rajtantajtan är de lika svåra. Men är är det enklare. Men Ena dan hälsar de och är trevlig och nästa. NÄSAN i vädret. ORKA. Men de flesta är inga jag suktar efter att umgås med.
En parentes. NU ska jag ut och gå en sväng. Är i Norrköping.
Kram
/Susanne
Intressant inlagg och manga asikter har du fatt. Jag har ju flyttat runt en hel del och bott pa fler adresser an vad jag kan minnnas..Slutade rakna nar jag kom over 20..Men att flytta runt och hitta vanner ar ju nagot som jag kanner alltfor val. Nar jag flyttade till Schweiz, Bern, sa kande jag inte en manniska. Flyttade ju dit som aupair, och jag har aldrig kant sa manga manniskor pa samma gang. Vi blev ett kompisgang pa ca 25 personer som hela tiden ringde runt och kollade av med varandra var och nar man skulle traffas. Efter ett tag sa behovde man inte ens ringa, man akte in till stan och sa traffade man alltid pa nagon pa nagot av stallena man brukade vara pa. Detta var ju fortfarande pa tiden utan mobiltelefoner...:) Men det jag menar att just Schweiz ar sa fullt av olika nationaliteter, sa manga kulturer och sprak inom samma land redan, de ar sa oppna for internationella personer och bankvarlden, lakemedelsbranschen och andra omraden ar sa internationellt, att det ar ett helt annorlunda klimat. Det har aldrig varit sa enkelt att hitta vanner! Dessutom finns det som sagt (pga alla dessa nationaliteter) sa manga klubbar och traffar vilket underlattar. Dessutom gar manga sprak kurser och dar ar alla oppna for att traffa vanner och sa ar man inne pa den banan.
Det gar ju inte att jamfora med tiden du bodde i Alabama. Visst, du skriver att du inte jobbade lika mycket for det, att du inte tog lika manga initiativ, men du, det ar en enorm skillnad att komma till en mindre stad i sodern, dar manga ar valdigt inskrankta och dar det kanske itne alltid finns en stor internationell kultur. Det ar verkligen inte latt att hitta vanner da.
Nar jag flyttade runt i Schweiz i olika stader, hade jag ju alltid mitt jobb, och darav olika vanner, men anda, det var internationellt och kanske framforallt i hotell/turist branchen sa ar man oppen for nya kontakter. Att vara oppen och tillmotesgaende ar ju en del av jobbet...det ar ju ocksa ofta ett personlighetsdrag man har.
Men jag har ocksa erfarenheter av hur det kan vara nar man inte kanner nagon och det ar jattesvart att lara kanna personer. Jag hade samma problem i Kansas. Blev forflyttade till en mindre stad, utan marinkarbas eller nagot socialt nat, och man blev helt stalld. En midwest stad, dar alla kanner alla och vi var dom som inte horde till..Min man jobbade ju 18 timmar om dygnet och var aldrig hemma och jag fick lite kontakt med grannar, men vanner blev det inte manga. Jag var ju ocksa gravid med tvillingarna da, hade en svar graviditet, svart att ta mig ut och traffa och lara kanna folk och darav blev jag valdigt last. Samma nar dom var fodda. Levde i min bubbla dar dygnen avloste varandra, men fick aldrig nagot socialt liv. Darfor var jag sa otroligt exalterad over att flytta darifran, att komma till AZ till en bas, traffa manniskor, umgas och hitta vanner.
Har bott har i ett drygt ar och har fortfarande inte lart kanna nagon som jag kanner ar som en van. Ett par bekanta, men jag har ofta kant mig sa utnyttjad och nar man bara ger och ger och ar den som bryr sig och aldrig far nagot tillbaka, sa trottnar man pa lite att vara den som tar initiativ. Det ar jattesvart.
Du har en fordel i att du inte har nagra barn, du kan darav ga pa kurser, ga pa gym, traffa folk for en drink pa kvallar och helger, traffas spontant pa en promenad och ta dig in till stan utan problem utan att planera barnvakt och annat. Sa aven om du inte jobbar har du anda goda chanser till att lara kanna manniskor, och du gor verkligen allt ratt, du tar tag i det, ger dig ut, traffar folk umgas och det ar sa harligt att lasa att du redan efter sa kort tid har "rotat" dig i Basel. Det ligger mycket jobb bakom, men tank sa roligt att du ser att det funkar!!
Nu avundas jag dig lite extra, du ska till Interlaken och Grindelwald in helgen!! Ahhh, ta massa foton! Jag bodde och jobbade ju i Interlaken och omgivningarna dar och Grindelwald ar ju verkligen turist mecka aret om. Sa fantastiskt vackert och det kommer du marka inte bara nu pa vintern med skid akning men alla arstider, nar glaciererna borjar smalta och varblommorna och det farska graset lyser ljusgront pa alpsluttningarna, nar sommaren kommer och alla kossor med de stora bjallrorna invaderar dalarna. Den allra vackraste utsikten ar fran Interlaken om du fragar mig over Eiger, Monsch och Jungfrau - de tre hogsta bergen i Schweiz.
Har jobbade jag: http://www.beausite.ch/
Jag har sagt det forut, men sager det igen, det ar sa roligt att fa uppleva Schweiz igen genom dina berattelser och dina foton! Ser fram emot ditt inlagg fran helgen!!
Stor kram!
Post a Comment