Bland snövita alptoppar
Bestämde oss för att åka skidor över dagen i Alperna. Åkte till Grindelwald där en kompis till oss har stuga, en chalet som det heter här. Det tar dryga två timmar att köra dit så det blev till att stiga upp i ottan. Kl 07 lämnade vi Basel. Åkte förbi vår andra kompis C och plockade upp henne som också skulle med oss och åka skidor.
Även om vi inte har någon snö alls i Basel ser det ut så här uppe i Alperna. Massor med snö här som är helt perfekt.
Frukost i bilen, framme ca 09:15. Köpte liftkort och hoppade in i gondolen och påbörjade vår stigning mot toppen. Strålande sol och klarblå himmel hela vägen upp till toppen. Precis lagom tills dess att vi skulle börja åka ner för första backen blåser det in stora moln och det fina vädret var som bortblåst. Man kände sig verkligen snuvad på konfekten.
Siken var si och så där med bitvis. Ganska mycket snö i pisterna. Det var ganska svåra förhållanden att åka skidor i då man ibland knappt såg något framför sig och det bildades rejäla snöhögar i backen. Det var koncentration till max som gällde.
Även om vädret inte var det bästa och sikten var usel bitvis så var det ändå både kul och skönt att vara ute en hel dag i friska luften och få åka skidor.
För C blir det mer skidor till helgen. Hans pappa och två farbröder kommer ner och de har hyrt vår kompis Andreas stuga här i Grindelwald. C´s ena farbror fick detta som 60-års present. Han har inte stått på ett par skidor på säkert 20 år och inte heller den andre ingifte farbrorn så de får nog ta det lite lungt första dagarna. Jag åker inte med utan grabbarna får njuta och roa sig själva i backarna. Vi åkte därför förbi Andreas stuga innan vi for hem för att lämna av lite grejer.
Samma utsikt, samma berg, samma träd fast så här såg det ut i sommras. Vi var ju här i sommras och hikade med Andreas och Constanze.
På lördagkvällen var vi bjuda på en god middag hemma hos Christin som hade följt med oss och åkt skidor. Det är perfekt för mig att åka med henne eftersom vi är på samma nivå då det gäller skidåkningen. C åkte med Andreas och de fick chansen att susa ner för de svåra backarna i full fart.
5 comments:
Åh, vad synd på vädret! Det kan vara grymt jobbigt ibland när man inte ser något och koncentrationen måste vara på max och benen på helspänn hela tiden. Kram!
Det skulle inte jag ha gillat. Trist att det blev så. Blir så rädd och stel om jag ska koncentrera mig så.
MEN, bilderna ÄR underbara!!
Kramar!!
Jeeezus vad vackert det är! Tappar ju nästan andan då jag ser bilderna. Lite moln här och där spelar nog ingen roll. Du VET ju hur det ser ut redan, hahahahaha!
Kram kram
Vad coolt med sommar och vinterbilden från samma ställe och motiv, jag gillar såna där före och efter. Kontrasterna mellan olika årstider.
Låter som lite jobbigt före men jag måste säga att jag tycker det är coolt när molen är sådär låga, de ser liksom ut att vara nedanför bergen, hänga så lågt.
Kram!
Charlotta, ja det kändes snopet minst sagt. Ganska jobbigt som du säger att behöva koncentrera sig till max för att ta sig ner varje gång.
Man får hoppas på att vi har bättre tur med vädet nästa gång.
Kram!
Annika, nej det var inte tipp topp direkt. Inte så njutningsbart men defintivt lärorikt. Man får försöka se det på det sättet :-)
Kram!
Taina, ja det är helt klart makalöst vackert. Det sura var att solen hela tiden lurade bakom molnen och kikade fram i små glimtar men ville inte riktigt komma fram. Man lär sig massor på att försöka använda andra sinnen istället som balans och känsla istället för sikt :-)
Kram!
Anne, ja jag insåg när jag skrev ihop detta inlägg att jag i princip hade en identisk sommarbild som jag skulle kunna visa upp här. Irriterande att molen inte ville ge sig iväg denna dag men vackert ändå som sagt.
Kram!
Post a Comment