We did something really cool and adventerous when we were in the French Pyrinees in June. We did canyoning which we only have done once before. For those of you that don't know what canyoing is. It is an adventure sport where you climb and slide down down natural waterfalls. This is a great way and a fun way to get out and expirence the beauty of nature and mountain regions.
We had a truly fantastic expirence with Rodolphe Sturm and his team. We happend to be very lucky because it was just the two of us with Rodolphe his assistant and three photography students. All of these wonderful pictures we owe our thanks to the proffesional photographers.
This is of course something that you have to do with a well expirenced guide. You are entierly in their hands so you have to feel safe and they have to be certified and have all the proper training and experience. Rodophe and his team took very well care of us and English was no problem.
We parked the cars outside of a small village surrounded by the immense beauty of the lush mountains. Rodolphe and his team supplied us with all equipment that we needed. We only need to bring our swimm wear. They supplied us with wetsuits, helmets, boots, ropes, harnesses. First we met up at their headquarters at the village of Niaux where we got instructions. Then we drove together to the parking spot.
Here we are on our way . Did the walk up to the waterfall region. A shorter walk of about 10-15 minutes. The guides know exactly where to go and which waterfalls are the most suitable for our level of exprience (beginners in this case). The wetsuit is worn as a backpack as it would be way to hot to wear it on.
My wetsuit is on and I am putting on my harness. The water was very very cold. The higher peaks of the Pyrinees were still coverd in snow and the water in these falls and rivers are made up of that snow melt. The first dip with the wet suit was icy cold.
I felt completly safe with Rodolphe. He told us all we needed to know about safeity. He taught us how to hold the rope correctly, how to secure ourselfs. He was so calm and relaxed. One of those expirenced old mountain goats that has done this stuff all his life.
The fun thing with canyoing is that you can do it at all levels. You can even do it as a family thing with kids age 8-9 and up. We had only done it once before so we were pratically beginners. Was I nervous? Yes, I definately had butterflies in my stomach.
Rodolphe showing us and teaching us how to tie the proper knots and how to carry and pack the rope. The rope is never allowed to tangle itself.
This is it, here we go! Depending on the hight of the waterfall you either slide och climb down it. You can climb facing down or by repelling with your back facing down.
Repelling myself down with my back facing the down.Holding on to the rope and pushing with your feet against the wall of the waterfall. This can be done at various speeds depening on your level of comfort and the hight of the waterfall. Most of the waterfalls we did were in the smaller range of 5 to 15 meters.
Trying to get it right and doing it the way Rodolphe taught us. Retriving and packing your rope the right way is of uttermost importance. The rope is your life line and safeity and needs to be done right.
Sliding down a waterfall. You cross your arms over your chest to protect your arms and elbows.
After a while you start to get the hang of it all and can relax a bit more. It is a fun and thrilling expirence.
Rodolphe is always keeping an eye on me making sure that I handle the rope correctly.
The jumps, big sigh. This is my achilles heel. I am such a coward when it comes to the jumps.
Part of the canyoing expirence is jumping into some of the natural pools of water a long the way. They are deep enough so it is safe. I am afraid of heights, afraid of slipping. Most of all afraid of hesitating. That is the one thing you can't do. You got to make up your mind.
Rodolphe told me it is all in my head and he is so right. It is something about taking that leap out into the unknown air that scares the shit out of me. I only manged to do the lower jump whereas C did the 7 meter jump.
I would like to thank Rodolphe Sturm and his team for this amazing day and expirence . We had so much fun and we felt very safe and very well taken care off. Thank you for the expirence, the day and the amazing pictures.
For more information about Canyoning with Rodolphe and his team click HERE.
12 comments:
Vilket äventyr, vad modiga ni är!!!
Sa underbart roligt! Nar jag jobbade i Interlaken en sommar, var jag mycket i kontakt med olika guider och stallen som anordnade alla dessa aventyr i Schweiz for turisterna. Som bokningsansvarig, blev jag plus en ofta inbjudna till att gora dessa saker som canyoing, river rafting (och da menar jag inte varianten med att flyta med gummibaten i Aaare..), paragliding, hot air balloon rides etc.
Foretagen ville att man skulle ha forsta hand erfarenhet att beratta for kunderna/gasterna, sa att man kunde salja in dom battre. Tyvarr var jag oftast for upptagen med jobb och kunde inte ta ledigt nar dessa events erbjods, och vissa vagade jag inte, som canyoing, paragliding etc..Nu nar jag ser era fantastiska bilder, onskar jag att jag varit lite modigare da for 20 ar sedan...:)
Men vilket minne ni fick, och sa fantastiskt roligt att fa sa fina foton av denna dag, du stralar pa varje bild!!
Stor kram
Gud vad kul!! Jag blir helt avis hahaha!! Det verkar så otroligt härigt. lagom balans mellan spänning, äventyr och ändå känsla av att man är säker. Att hoppa från höga höjder ÄR jobbigt. Jag minns att jag tyckte 5-meters var hög i bassängen i min hemstad. Och en enda gång har jag hoppat vrån 10 meter. I en bassäng och DET tyckte jag var läskigt, Så att hoppa från höga höjder ner i ett "mörkt" vatten förstår jag verkligen måste kännas läskigt. Fast det måste vara en enorm adrenalinkick när/om man gör det.
Roligt med "fotograferna" också för bilderna är ju super!
Kram!!
Det ser fantastiskt ut! Vilken upplevelse. Ni är modiga och duktiga tycker jag. Jättekul att ha alla dessa bilder också.
Hoppas ni har en fortsatt skön sommar. Jag har varit "offline" mer eller mindre men har ambitionen att vara mer aktiv på bloggen :-)
Stor kram vännen!
Desiree!!! Vilket äventyr! Och vad kul att ha dessa fotografer med som kunde ta alla dessa häftiga bilder. Miljön är ju fantastisk och vad modig du är.
Kram kram
Eastcoastmom, tackar :-)
Kram!
Liz, kul att du jobbade vid sidan av med sådant här. Kanske inte så lätt att få till tajmingen rätt och känna att man vill/vågar alla gånger. Jag är glad att Calle har pushat mig lite för annars vet jag inte om jag hade vågat riktigt.Men så glad att vi gjorde detta för det var superhäftigt! Jag kan absolut tänka mig att göra mer canyoning.
Kramar!
Saltis, om ni får chansen tycker jag att ni ska prova på detta någon gång hela familjen då barnen är lite större. Det finns möjlighet att testa och uppleva på alla nivåer. Känner mig som sagt så himla feg att jag inte vågar hoppa högre höjder än 2 meter. I en badssäng hade jag nog fixat det utan problem. Men här står man på lite hala stenar/klippor och ska ta ett skutt ut där man är tvungen att skjuta ifrån en bit så att man kommer ut från klippväggen ner i just mörkt okänt vatten. Jag är en rikitig fegis då det kommer till just höjder. Man får försöka jobba lite med det mentala.
Kramar!
Charlie, tack. Det var verkligen kul och häftigt. Vi har haft en skön sommar hittills. Låter som du haft det bra och nyttigt att kunna koppla ner från nätet ibland. Kramar!
Taina, du hade vågat detta lätt som en plätt. Det var verkligen en lyx att ha med sig fotograferna och få tillgång till dessa bilder. Man hade ju inte vågat ta med sin egna kamera och man hade inte heller haft tid att fota. Det kanske hade blivit någon enstaka mobilbild på sin höjd men inget i den här klassen. Verkligen jättekul!
Kramar!
Wow, vad coolt! Och läskigt :) Och ja, vad modiga ni är. Jag har faktiskt ett vagt minne av att du berättat om den första gången för nåt år sedan eller så då ni gjorde det första gången. Vilken tur att ni fick proffsbilder, det hade ju varit helt omöjligt för er själva att som deltagare ta sådana här bilder. Suveränt. Den här bildserien blev ju verkligen helt unik och man ser och förstår precis hur det gick till.
Det där med hopp och att ge sig ut, det är läskigt. Men som du och guiden säger, det sitter i huvudet. Jag tror min skräck handlar mycket om att våga lita på att just här är det safe att hoppa, våga lita på att det just på den här platsen är ok. En lärare vi hade i högstadiet blev totalt förlamad efter ett hopp från klippa ner i vad de trodde var säkert vatten. Det där satte sig i mig, har präglat mig och än idag tänker jag på den här incidenten. Men det är tokigt och sitter ju bara i huvudet. Självklart ska man ha respekt och inte hoppa från okända klippor eller liknande där man inte vet hur djupt det är i vattnet under. Men det är ju en HELT annan sak att t.ex. våga hoppa från simtorn i simhallar eller på organiserade, trygga och säkra utflykter som den ni gjorde. Då är det ju helt tryggt och hindret, rädslan att våga sitter i huvudet....
Var stolt att du hoppade och vågade, utmanade en rädsla. det är stärkande. Kram!
Jag är imponerad att du vågade. Sådana här saker är jag faktiskt för rädd för att göra. Både med tanke på vattnet och hoppen.
Kan tänka mig att du växte avsevärt efter den här upplevelsen. :)
Visst sitter det i huvudet och man kan utmana sig själv men också veta när man blir för rädd. Som sagt, det här vore för mycket för mig. Fick nästan svindel bara av att titta på dina bilder. ;)
Strongt Desiree! Kul att se det ni fick vara med om.
Kramar!
Ni gor sa himla coola grejer! Och ni ar valdigt modiga :) Jag hade varit alltfor radd..
Anne, gud så läskigt med det som hände din lärare. Det bevisar ju bara att man vet aldrig. Jag känner att det är så lätt att hoppa fel och kanske hamna fel speciellt om man tvekar att jag inte vågar av den anledningen heller. Jag är helt enkelt höjdrädd och tycker att det också ser väldigt läskigt ut när man tittar uppifrån och ner. Det ser alltid mycket högre ut än vad det är.
Kramar!
Anne-Marie, jag känner att jag tänjer på mina gränser och utmanar mig när jag gjorde detta. Bra i för sig men det måste få vara roligt och aldrig bli för läskigt för då ska man nog avstå.
Kram!
Eleonor, tack :-)
Kram!
ÅH vad modiga ni är. Oj oj oj. Men han har rätt. Det sitter i tänket. Men sen ska man inte bli övermodig så att säga. Blir man riktigt rädd kan man ju göra misstag. MEN VAD MODIGT. För mig som gillar sten och vatten såå ser det underbart ut. Men vet icke om jag skulle våga. Men med en trygg vägledare /Instruktör så blir det ju han som ger energi att våga. Jag håller också på att tänja mina gränser. I helgen ÅKTE jag helikopter. Men det har inte med nån gräns att göra. DET VAR ren lycka. Ett obeskrivligt lyckorus. För det var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse. GALET ROLIGT.
Kram
/Susanne
Ja just det jag hade haft svårt för att hoppa. :)som du.
Kram
/Susanne
Post a Comment