It all happens down by the river

Sommaren känns långt ifrån över här i Basel. Vi har haft en riktigt het helg. I fredags toppade termomentern igen med 38 grader! Svalaste och bästa stället är då nere vid floden. Vi bestämde träff med våra amerikanska vänner om ett dopp vid Rhen. Vi var långt ifrån ensamma om att vilja flyta. Jag har nog aldrig sett så många människor vid Rhen innan. Det var en strid ström av människor som steg ner i vattnet en bra bit uppströms som gör att man får flyta en ganska lång sträcka. Befinner jag mig i Basel eller i Indien undrade jag. Kändes som man hade blivit förflyttad till Ganges floden. Trots alla som ville bada som var det otroligt skönt att få sänka sig ner i det svala vattnet. 

Flöt en lång bit som sagt denna gången. Mitt personliga flytrekord.Flöt ca 20 minuter nerför innan vi simmade in mot KleinBasel banken vid Kassernen. 

Sommarkvällar i augusti kör man med olika liveband nere vid Rhen. Det är gratis konserer som är härliga att lyssna på. På nätet hittar man programmet om vilka band som ska spela och kan även provlyssna lite på om det är något man gillar. Det byggs upp en scen på pålar som står i vattnet. Vi lyssnade på en Kanadenisk sångerska. Man sitter vid trappor och längst med gräset på strandbanken vid floden. Det är riktigt bra akustik.

Det är lite kul med den lilla båten ni ser. Det var ölbåten som åker upp och ner längst med kanten och säljer öl. Hinken sträcks över till mottagen som lägger i pengar och får sin öl.

I lördagskväll var vi på utomhus bio. Varje år kör en av mobiloperatörerna en sponrad utomhusbio. Man visar både nya och äldre filmer. Biljetterna är rätt billiga. Det var en skön kväll, alldels lagom varmt. Det enda lite oroväckande var att det hela tiden blixtrade i himmlen.

Preciiis då filmen tog slut var det som om himmlen öppnade sig och det öste ner regn. Riktigt sådant tropiskt ösregn. Vi var där med vänner och det var bara en av oss som hade paraply med sig. Men det delades ut gratis regnponchos. Det var en STOR räddning kan jag säga.

Här står vi i våra regnponchos sponsrade av mobiloperatören Salt. Jag, vår italienska kollega Guido med sin fru Roberta och svenska Frida.

Det var verkligen floder som forsade ner längst med gatorna. Skorna blev helt dränkta men vi var som sagt väldigt tacksamma över våra ponchos. Jag är också tacksam över att vi inte valde att cykla ner på stan denna kvällen utan tog spårvagnen. Det har alltså varit både en blöt och varm helg.