Wednesday, September 23, 2015

Monte Perdido National Park


 
The last part of our days in Spain and the second and last national park that we visted was the national park of Ordesa and Monte Perdido.
 
Monte Perdido meaning the "Lost Mountain" was where I found a beauty that I never expected. The nature is so splendid and grand here. I found the first national park very beautiful but this last one just opens up to another dimension of megabeauty. This is truly a place where nature shows you a piece of what heaven must look like (at least to me). This is where the Pyrnees really take your breath away. 

This was our last full day in Spain and we had the choice of heading towards Barcelona to explore and spend a few hours there or do a hike here. To us the choice was very clear and simple. We wanted to stay here and explore this. This is a place I simply must come back to. I just wished that we had had more time here to do some more hiking even if we did a pretty great hike on this day.

The very first rays of early morning light making everything golden and shimmering. You almost feel like you are somewhere in the South West of the USA. Monte Perdido is like a cross between Zion national park and the Grand Canyon in the US. 

Drops of dew in the grass glittering like small dimanonds in the morning sunlight. The early morining mist being lifted from the ground. There is something magical about early mornings when everything feels so fresh and un touched.


The water in the creeks was so clear! It is hard to believe that it can be this clear. This is just a snap shot I took as we crossed a small wooden bridge. Crystal clear gets a whole new meaning here. Clear but also very very cold!


Like a dragon's back the limestone peaks reach up towards the sky. The highest peak is Monte Perdido itself at 3348 meters. This is the third highest peak in the Pyrenees. 
 
We picked a hike that would take us along the ridge of the mountain at a pretty high altitude giving us some fantastic views. We had gone by the tourist office in Torla and picked up maps and suggested hikes routes the day before. Again communicating in Spanish made this all so much easier.

'
First part of the trail was a set of steep switch backs. Sweaty and out of breath we managed to complete this demanding first part of the trail in about an hour. Felt pretty darn good have done a climb of about 750 meters in that time. The big reward was reaching above the tree line and getting the full view over the valley.


The hike and path along Faja Racon and Circo de Cotatuero takes you along spectacular high level paths on the north flank of the Valle de Ordesa. We walked part of the GR 11 trail. When we reached Faja Racon we decided to continue a little more. A little more turned out to be a lot more. As we decided to go on there were more switch backs and more climbing. What possesed us to go on was the pure beauty of nature. You just want to go on and keep going to see more and more. 

In the end we ended up doing about 2000 height meters and a total of 18 km in about 7 hours. I feel pretty proud over that accomplishment.


A little photography break every now and then was a perfect way to catch my breath and get some water.


Deep canyons slice down from the high ground. Most of them were once carved by glaciers. 


The landscape constantly changed making it all even more fascinating and spectacular. Our first climb passing the lush forrest, next the trail took us to this place where we were surrounded by these compact and very dense little green bushes. The trail went along the ridge of the steep mountain wall.

 
Sometimes you just had to stop, pause and admire. A narrow trail that kept going up and down following the ridge very closely.



Such a diverse trail. First the compact little bushes we passed on the climb up. Then you have this that almost looks like prarie grass slowly swaying in the wind. 
 




Popular area for many climbers as well. We were lucky enough to spot the two small figures against the mountain wall on their climb up. We heard them before we actually saw them. This is actually nothing that I would like to try. You just feel so tiny again these awesome mountain walls.


The weather can be unpredictable and you therefore always have to be prepared for extreme conditions. Making a longer hike like we did of 7-8 hours actually requires that you  bring more supplies than we did. Next time a little bigger backbacks with more clothes, more food, first aid kit in case you get stuck somewhere for a while if the weather suddenly changes. Good old faishoned maps in case the batteries of your phone die. 


We saw numerous waterfalls. Some that we passed close by like this one and others that we saw in the distance. The sound of water is ever present around you. Deep down we could also catch glimpses of the river crisscrossing the valley.


This is what it really looked like. I have not enhanced or worked with the pictures posted here in any way.

The path sometimes turned quite narrow and tricky. One one side you have the seemingly endless canyon abyss. You got to stay on the path and keep focused. I understand why these trails are not recomended during early spring. At times when it is wet and there can still be patches of snow or ice or even rocks falling off from above. 
All of this beauty that just captures you to the very core. As you turn around it is almost unbelivable to realize that you just walked a long the entire ridge of the other mountain on the other side. 


It is so amazing how the landscape keeps chaning. As you reach the lower elevations you suddenly find yourself in a lush and bright green forrest. 



Private veihcles may not enter this park either during Easter week and from July to mid September. There are shuttle busses leaving from Torla (the main gateway town) from 6 in the morning to 9 pm. There are some 6000 km of trail to hike in total in the Pyrenees both short and long distance  trails. The optimum time for hiking is between mid June to early September and the trails tend to get more crowded in July and August during the peak summer and vacation months. It worked really well with the shuttle bus. It was a little hard finding our trail at first from where we were dropped of by the bus. Trails could have been a bit better marked but since we had a map and the gps on our phone it worked out well. This is a place that we will make sure to come back!

11 comments:

Annika said...

Men så VACKERT!! Man baxnar!! OCH dramatiskt! Vilken VANDRING! Ser lite läskigt ut också med alla trånga passager och stup. Vet inte om jag hade fixat det faktiskt pga höjdrädsla och rädsla för att falla. Men, ni fick minsann betalt för mödan!! VILKEN NATUR!!! HELT fantastisk! OCH 18 km!! DU ska vara stolt. Jag säger bara: WOW!!!
Kramar!!

Eleonor i Nashville said...

Men vilket coolt omrade.. Ser ut som i en film dar en cowboy galloperar med en hast :)

Miss Marie said...

Wow! Så häftig natur! Vackra bilder!

Anne said...

Wow, alltså. Säger som övriga, VILKEN natur och vilken prestation! 18km på 7 timmar i den terrängen. Grymt imponerande, minst sagt. Men förstår det du säger att i den naturen ville man bara gå och se mer och mer. Vilken natur alltså, så dramatisk, så otroligt vackert och er vandring tog er ju verkligen in i hjärtat på den. Ni var mitt i all den där skönheten, i ögat på den och inte bara såg den på håll från ett bilfönster eller utkiksplats utan upplevde den verkligen på nära håll.
Förutom klättrarna, såg ni andra människor under er vandring? Mötte ni nån?
Kram!

Taina said...

Kan det bli vackrare än så?? Holy cow vad vackert!! Förstår att ni vill tillbaka!

Kram kram

Liz said...

Wow, vilken hike! Jag tankte redan pa forsta bilden att bergsvaggarna ser ju ut som i Grand Canyon, och aven du gjorde ju den liknelsen. SA fanstastiska bilder. Ni ar ju vana naturmanniskor och har vandrat och ar i god form for sant har, men jag kan tanka mig att det ar inte nagot for nyborjare precis, men ni fick ju verkligen lon for modan. De raka bergsvaggarna som ar nastintill kala, "uthackade". Verkligen vackert! Men som du sager, vadret kan vanda snabbt, tur att ni inte fick regn, hade nog varit lite otackt och halt med slippriga stenar och lerigt att ga just nerfor. Vilken resa! Tack for att man fick folja med er och uppleva Pyreneerna!!

Kramar!

Anne-Marie said...

Wow säger jag också. :)
Vilken vandring och vilka vyer. Helt fantastiskt. Visste inte att Pyreneerna hade så höga berg.
Det var inte dåligt att vandra så långt på såpass kort tid. Ni skall båda vara stolta över den prestationen.
Säger som Annika - troligen ingenting för mig heller pga höjdrädsla men det är ju det som är så bra med bloggar att man kan "resa" via andras upplevelser. :)
Kramar!

Charlie sa ... said...

Älskar dina fina reseberättelser och bilder! Du fångar allt så fantastiskt, jag vill bara packa och åka dit, på studs.
Hoppas göra en större Europaresa nästa år. På tiden!

Njuter enormt av dina bilder och text....nu måste jag titta om ;)

KRAM vännen!

Desiree said...

Annika, det var lite läskigt på sina ställen. Jag är också höjdrädd precis som du. Ibland fick jag säga till mig själv att inte titta ner åt sidan för mycket undan behålla blicken på stigen. Men helt otroligt vackert här!
Kram!

Eleonor, känns abolut som lite cowboyland här.
Kram!

Marie, tack.Svårt att verkligen fånga dessa storslagna vyeer på bild men absolut något av de vackraste platserna jag någonsin har besökt.
Kram!

Anne, jag är glad att man inte tillät biltrafik här. Så tyst och vackert. Vi möte lite folk längst med vår hike. Vid vattenfallet var det flera stycken som tog lite lunchpaus men ändå inte alls mycket folk. Inte så att det störde de storslagna naturintrycken vi fick. Jag kan tänka mig att det är betydligt mer folk här juli och augusti men så här i september var det perfekt. Kändes bra att kunna fixa stigninge, höjden och terrängen i god fart och med god kondition. Känner mig stolt att vi fixade detta på denna tid. Önskar att vi hade haft åtminstonne en dag till här för att kunna göra ytterligare en hike. Men vi får helt enkelt återvända och vandra lite mer här. Det har jag lovat mig själv.
Kramar!

Taina, precis så känner vi. Måste tillbaka hit och köra fler hiker.
Kram!

Liz, vad kul att du gillade bilderna och inlägget så mycket. Finns alla möjgliga stigar och turer man kan göra. Finns gott om kortare sträckor för dem som inte vill ha så stor utmaning eller bara gå kortare sträckor. Finns något för alla på alla nivåer.
En del av vyeerna påminnde en hel del om Grand Canyon. Hur coolt som helst att finna något sådant här i Spanien.
Kram!

Anne-Marie, pyrineerna är imponerande och så vackra. De skiljer sig en hel del mellan den franska och den spanska sidan. Jag är oändligt glad över att vi hittade denna pärla.
Kram!

Lotta, you would love it. Det låter toppen med en lite längre Europaresa för er nästa år. Det finns ju så mycket att se och uppleva. Det bästa är att avstånden är betydligt mindre och kortare än i USA så man hinner med betydligt mer.
Tack :-)
Många kramar!

Charlotta Ljungblad said...

HERREGUD vad fint!!! Det är ju så fint så man smäller av! Dit vill jag åka någon gång, helt klart. Kram! Hoppas ni får en fin helg!

Suzesan said...

SÅ Ofattbart vackert. Så underbart att få se allt det där. Tack för att du delar med dig av detta Desiree. SÅ MODIGA. Ni är BÄST :)

Kram
/Susanne