Wednesday, July 13, 2016

Dusk and Dawn

There is something magical about the time frame around both dusk and dawn. I am really drawn to both. Almost something spiritual and calming for your soul to just sit and watch the last rays of light fade or slowly rise. I would like to share some of my pictures from these moments with you. Up here at the hut there was no TV or any other kind of technological distraction. Here high above the clouds everyone watched the perfect sunset before going to bed at 10 pm.



The glacier, the snow, the peaks, the clouds and the tiny speck of the moon. It is so very beautiful. The mountains are so majestic, beautiful and powerful. You feel so small in a way yet the beauty of it all is mesmerizing.







The sun has set and this is the very last light that remains for a short moment before darkness takes over and covers the snowcapped peaks.



Good night Blumisalp. Quite a special feeling to be sleeping at a height of almost 3000 meters. I did not have any trouble with the height. The last part of the hike up here was quite demanding as it was steep and the air was thinner.




I wanted to see and experience the sunrise. I had set my alarm to 5.20 but awoke by myself already at 4.55 am. It was a cold night at this altitude so I put on all the clothes I had and wrapped myself in my bed blanket before sneaking out to marvel this beautiful sunrise. This is at the crack of dawn. The very first light appearing on the horizon.


The sunrise turned out even more special to me than the sunset. I was sitting out here all alone just soaking my soul with the beauty. Feeling so lucky and blessed to be here, to be living in such a beautiful country as Switzerland is. To be able to experience and witness this moment. Just me and the mountain peaks is one of those memories that I want to treasure in my soul forever.


The mountains are so beautiful and so intimidating at the same time. They offer so much but you also need to have great respect for them and come prepared in order to do a hike like this.




 The sun finally peaking up in the skyline.


Those shades of pink and blue touching the peaks. Felt so alive and almost euphoric at a moment like this.






First morning sunlight shining at the hut. Still quiet and most people sleeping as this was shortly before 6 am. The mountaineering people had already left and the hikers would yet sleep for about another 30 minutes.

Switzerland I keep falling in love with you over and over again.

5 comments:

Charlotta Hemert Ljungblad said...

Jag är precis likadan!

Annika said...

HELT otroligt vackert, Desiree.
OCH ja, inget snack om saken, ljuset är som allra vackrast vid soluppgång och solnedgång. Då får ma de allra vackraste bilderna. DÅ är naturen som vackrast.
DANG ON vilka snygga bilder du fick!
Helt oroligt.
Sådana där bilder får man inte med en mobil. Så visst känns det som att det är värt att släpa med storkameran.
Jag brukar också gå upp tidigt, just för att fånga morgonen.
Kramar!!

Anne said...

Desiree, helt fantastiska bilder du fick till. Man ser också hur högt uppe ni är. Det ser fridfullt ut. Jag kan verkligen förstå vilken fin och speciell stund du fick för dig själv i arla morgonstund.
Det måste ha varit så mörkt när det blev mörkt på kvällen, inte på ett negativt sätt utan jag menar mörkt på det naturliga sättet men som man aldrig kan uppleva i en stad där det alltid är nåt som lyser. Möjlighet se alla stjärnor på himlen på ett annat sätt. Tyst också, tänker jag mig. En sån där absolut tystnad man kan ha bara i naturen. Njuter av dina bildeer, ska du veta.
Kram!

Desiree said...

Charlotta, då förstår du på pricken :-)
Kramar!

Annika, det var verkligen värt att släpa med kameran. Ingen tvekan om den saken. Jag ville också ha tillgång till RAW filer som jag sedan kan arbeta med om jag skulle vilja. Även om jag älskar min nya mobil kamera på Samsungen så slår den ändå inte en riktig kamera där man zooma ordentligt och trixa lite. Älskar ljust vid skymning och gryning. SÅÅÅ värt att kliva upp så tidigt för att få uppleva denna stund.
Kram!!!

Anne, det blev mörkt på kvällen och var stjärnklart, så vackert! Det är tyst här uppe, man hör vinden och man hör bjällorna från korna långt nere i dalen svagt. Det var en häftig upplevelse att få sitta här själv och bara vara själv med denna otroliga natur.
Kram!

Suzesan said...

WOW. Jag är stum och sången kommer till mig "Somewhere over the rainbow"
Underbara bilder.
Kram
/Susanne


https://www.youtube.com/watch?v=w_DKWlrA24k